Det ekar här hemma...

Det är galet tomt utan min ständiga lilla röda skugga.

Jag har fått rapport om att hon är lugn och fin.

Har hunnit med att sova hela natten i egen säng!

Mysa i soffan med familjen, äta väldigt lite, bajsa på köksgolvet, vara veckan suris mot fina Rex, och så klart - i bästa Ärtanstil - vara en riktig kelgris!

Åååå vad jag saknar henne, men... så fort hon har fått

sina små bebisar, och är fullt upptagen med dem, så åker

jag och kramar om henne ordentligt igen.

Innan dess tror jag bara att jag förvirrar henne om jag

dyker upp, och jag saknar med all säkerhet henne, mycket

mer än hon saknar mig. Jag vet att hon har det toppenbra i Garpenborgen.

Hela verkar inte tycka det är ett dugg konstigt att Ärtan inte är hemma. Hon är precis som vanligt - konstigt tycker jag.

Fixar lite med hemsidan och hittade den här - Ärtan 10

veckor och helt underbar!