Idag har barnen varit hemma från dagis.

Wega nyser så snoren skvätter, och så har hon lite feber. Leia stannar hemma fast hon är frisk - fast så som Wega glatt delar med sig av

bacillerna, så är det bara en tidsfråga innan både jag och Leia nyser

lika illa som hon...

Men när barn är sjuka, så är de nästan alltid larvigt pigga ändå... Vi skippade promenaden idag, och gick istället ut i trädgården och åkte

T-fat i den helt igensnöade trappan.

Medan barnen åkte T-fat och Hela hejade på, så sprang jag in och ut

ur "friggan" och hämtade de övervintrade Pelargonerna. Sedan några år har jag blivit helt kär i de här glada blommorna.  

Det finns nästan inga krukväxter, med blommor på, som gillar mig. De surnar ihop, tappar alla blommor nästan genast, för att sedan aldrig få några nya. Men Pelargoner - de är mina blommor det, de håller stilen, år efter år.

Förutom att de gillar mig, så gillar de även mina barn, vilket är ett stort plus för vilken blomma som helst. Tjejerna älskar att plocka blommor,

och visst - jag har väl sagt hur många gånger som helst "snälla, plocka inte blommorna som bor i krukorna, snälla!" Men... de orden trillar liksom bort hos mina barn, och de plockar Pelargoner så det står härliga till,

hela sommaren...

Men se, de bussiga Pelargonerna, de gillar detta, och de blommar mer

och mer och mer, och vill aldrig ta slut.

Att de sen finns i massor av olika färger och former, det gör ju inte

saken sämre direkt.

Mer Pelargoner åt folket!   

Så här ledsna såg de ut, efter att inte ha fått en gnutta vatten av mig

på flera månader - visst visst, man ska säkert ge dem lite vatten under vintern, men... jag har haft lite annat att stå i, och helt enkelt valt att strunta i det...

Och... de håller stilen vad det verkar, en enda blomma såg ut att vara borton all rädding, så den åkte ut i kylan på altanen, men resten av gänget tar sig säkert fint.

Jodå, klart jag var hos Ärtan idag igen - man kan ju förstås inte bara ha Pelargon-orgier och sjuka barn på agendan en måndag.

Ärtans halvsyrra Yoyo valde att ligga och vila precis utanför Ärtans och Myrans lilla krypin, och här ligger hon och kikar.

Och idag är det fler som kikar!!! 

Hon växer så det knakar fortfarande - den där lilla sparven som föddes, för lite drygt en vecka sedan är ett minne blott - nu är hon på väg mot

1-kilos strecket med full fart!

"Lilla Myran"... Njae, "Tjocka Priffe" kanske är mer passande