Nu är det lite motigt känner jag...

I går var jag hos veterinären med Ärtan.

Uttrycket "Som en böld i aschlet" har plötligt fått ett ansikte.

Stackars Stackars Ärtan har fått just det. Så nu är det antibiotika och smärtstillande i några dagar som gäller, sen hoppas jag innerligt för hennes skull, att det snabbt blir bra, för det här är inte kul - stackars

min fina lilla hund...

Nej, jag ska inte plåga er med en bild på själva bölden, men den finns

där, straxt under svansen...

Och så klart, när en olycka har drabbat mig så dyker det alltid upp fler - undrans om det är lag på det???

Idag när jag och alla tjejerna skulle åkta till dagis, så går vi glada i

hågen ut till bilen, men när jag öppnar bakluckan så går den bara upp

en liten bit, och sen ramlar den ner på ena sidan och då ser det ut så

här!

Hur stora är odsen för att det ena gångjärnet går av?!!

Otroligt - jag har aldrig hört att någon annan drabbats av detta, men

nu gjorde jag det.

Jag tog i allt jag orkade, men kunde inte rubba den.

Fick vara glad att det inte regnade idag, och sen fick det bli en rask promenad till dagis istället, och efter det, en ganska trist hundpromenad längs trottoarerna i Ängby...

Inget mer elände nu tack.

Mecken är kontaktad och har beställt delar till att laga bilen - Fredric

har gjort en Mc Gyver så bakluckan funkar igen, men jag är livrädd att

den ska ramla ner igen, varje gång jag öppnar den...