Jaha, här springer jag tydligen omkring med en pickadoll, eller två?!
För ett tag sedan var jag på idébytardag på SBK Vällingby.
Innan vi samlades tog jag en promenad med Ärtan i omgivningarna, där det fullkomligt vimlar av hundar med vidhängande hussar och mattar.
På väg tillbaka, precis vid parkeringen vid klubben står det fyra personer i 65-års åldern och pratar.
Tre hundar har de med sig – hundmänniskor alltså.
Jag och Ärtan kommer gående mot dem och svänger upp på parkeringen och går förbi gänget (med god marginal)
Ärtan bryr sig inte om klungan av hundar och människor och tittar inte
ens dit, och det gör inte jag heller.
Då säger plötsligt en av männen i gruppen högt och tittar på mig
”oj då, där kommer en sån DÄR hund, då ska vi hålla oss undan” och sen halar han in sin labrador i kopplet – som självklart reagerer med att sträcka upp sig och blänga på oss.
”Jasså, tycker du hon ser farlig ut?!” säger jag med ett leende och går vidare dit jag ska.
”Nej, inte DEN DÄR” säger mannen då, ”Men de är ju som ett oladdat vapen DE DÄR”
Vad svarar man på det?!
God morgon på dej med, eller???
En del människor är allt bra konstiga...
|