Nu är det lite svårt tycker jag...

Tanken är att jag och Ärtan ska träna Agility.

Vi har fått läxa - ganska många olika grejer, men generellt handlar det om att jag jag ska få Ärtan att tycka att hinder är skitkul, jag ska få henne att vara koncentrerad och samarbetsvillig.

 - det går så där kan jag säga... 

Fröken är skendräktig och gaaanska seeeg...

Där har vi det svåra nummer ett.

Ett hinder, det har jag ju hemma nu, men slalompinnar med rätt avstånd, det har jag inte... så... i förrgår åkte jag och tränade på Brukshundklubben i Kista.

Jättekul, men... resvägen är en timme lång - minst, pga vägarbeten och annat, och det är oavsett tid på dygnet verkar det som.

I dag åkte jag till Vällingby Brukshunklubb och tänkte att jag skulle träna slalom - ja men tjena... där var alla agilitygrejerna inlåsta i en container, så det blev ingenting av med det.

Alltså, det är svårt att få till träningstillfällen på just slalomen.

Ja, där har vi svårt nummer två.

Svårt nummer tre, och det som är allra svårast idag, är att Hela verkligen inte ville följa med på promenaden i morse, att jag lät henne vara hemma, och att jag måste skärpa mig för att inte börja grina när jag ser på henne.

Just nu undrar jag mest vad som försegår där inne i Helas huvud egentligen... hon är annorlunda, bara ibland, plötsligt, ibland korta stunder och ibland lite längre, på ett sätt som jag inte gillar, och det går inte riktigt att sätta fingret på, och jag hittar ingen solklar anledning, och det är inte tillräckligt för att gå till veterinären med.

Hmmm - ibland önskar jag lite extra mycket att de kunde tala...

Både hundarna och jag njuter av att gå på promenad helt själva!

Självklart har jag världens bästa barn, men,

de är inte bäst på att gå promenader i rask takt, utan stopp, i nästan en timme, det är de faktiskt inte,

OCH, sådana promenader är klart underskattade, hälsar jag och hundarna, men speciellt kanske Hela.

Suddigt, visst, men så klockrent.

Kom! säger jag 

Hela - tar genvägen förbi hindret och

Ärtan - hon tar den roligaste vägen, över hindret.

I går var det premiär på min och Ärtans Agilitykurs!

Jättekul och svårt och Ärtan var lite försiktigt, men jag tror det blir bra, bara mitt knä inte pajjar på vägen...

Idag åkte vi till Brukshundklubben för att träna lite och, för att jag skulle filma hur Ärtan sätter fötterna på balanshindrets kontaktfält :0) 

Men först - en promenad, utan barnen (som äntligen är friska).

Men se vad jag hittade idag!

Den satt och solade sig på grunden till vår Frigga - Nu är det verkligen vår!

Dibbes familj skulle till Skansen idag, och då fick Dibbe komma hem till oss ett tag.

Det var lite svårt med logistiken när vi gick på promenad hela gänget, så jag fotade bara senare, hemma i trädgården. Världens bus blev det   

Jo då, jag har fått bronsmedalj, från SBK.

Det var väldigt oväntat och kul så klart.

Tack så mycket!

Så här kan det se ut ibland - Alla vill vara med och mysa   

Så här såg det ut när jag sa hej på ett tag - och så drog jag till Kistamässan på hem och trädgårdsmässa.