I går kväll, var jag i stallet.

När jag kom hem - svävade jag på små moln och kunde inte sluta le!

Jag blev tillfrågad i förra veckan om jag hade lust att komma ut och rida lite

tisdag kväll. Absolut ja!

Jag blev tilldelad värsta drömhästen - en jättestor (jag nådde knappt upp för

att sadla och tränsa) vit hingst, som gick som en klocka och bara ville göra

rätt hela tiden - King's Crusader "Krusse" - en fantastisk häst!

Både kroppen och själen log, och det höll i sig ända tills i morse.

Tills jag, barnen och hundarna hade skuttat in i bilen och hade tänk börja dagen på samma sätt som vi brukar.

Men, vad konstigt den käns... - skit också - PUNKA!

Parkerade igen - ett halvt kvarter från hemma, in i huset igen, bylta på barnen lite mer kläder, sen promenerade vi till skolan, med en Hela som är livrädd för is, och en Ärtan som tror det ligger katter och lurar i varenda buske - ingen drömmorgon precis, och nu måste jag planera om hela dagen -

suck... Antar att mamma har rätt...

"Det kan inte alltid vara medvind"

Usch! Jag avskyr det uttrycket, och jag avskyr nog mest att det faktiskt är sant.