I dag åkte jag och husets alla tjejer till ängarna för att få rusa av sig lite.

Wilma fick åka med Ärtan i buren, och skötte sig fint.

Efter promenaden tog hela gänget plats i bilen igen, och jag tänkte att vi

skulle passa på att träna lite - alla måste stanna på sin plats en liten stund, fast

dörrarna är öppna.

Alla var med på noterna och väntade lugnt.

Efter en minut eller så, tyckte Wilma att det fick vara nog, och bestämde sig för att

hon ville hoppa ut igen.

Jag sa nej, och då tyckte hon att jag var taskig - kolla vad den knasiga hunden gjorde då...

Först blänger hon på mig och sedan går hon och lägger sig bakom Ärtan och glor rätt in

i väggen - hon är en festlig typ, den där Wilma.

Nu har hon åkt hem igen, och det känns lite tomt tycker jag... 

Tack för lånet Petra och Stefan!