Jättekul dag, som startade larvigt tidigt...

Uppe före tuppen, och iväg på utställning - det var länge sedan nu...

Staffeklubben anordnade Vinterspecial i Upplands Väsby och jag stod

ett tag i entrén, hälsade välkomna och kollade att vaccinationerna var som

de skulle. Glada trevliga människor och hundar ramlade in i en stadig ström, och

det var jättekul att så många av "mina" valpar dök upp. Några som deltagare, och

några för att miljöträna, och se hur en utställning fungerar. Väldigt många valpar,

var märkligt nog inte några valpar längre, så jag kände knappt igen dem, men som tur är,

var mattar och hussar sig lika, så dem kände jag igen    

Att fota inomhusutställningar brukar vara svårt, men några bilder av halvtaskig kvallitet

fick jag i alla fall.

Domaren tyckte att Ärtan var lite otränad, och jag håller väl med antar jag.

Djup snö överallt, smala larvig små vägar att promenera på, vilket gör att alla går på

samma ställe, och då vill jag inte ha hundarna lösa, och jaa, då blir det inte mycket

muskler helt enkelt... men... det känns ändå helt okej, att världens bästa hund

är lite otränad för tillfället   

Grattis till allla det gick bra för och tack till alla inblande i Staffeklubben, för väl genomförd

utställning - hoppas det blir ett återkommande event.

Här ligger Ärtan och snarkar högt, efter en heldag på utställning

Stor kram till alla jag känner på Alla Hjärtans dag!

Leia och jag har träffat Ojsan och alla hennes syskon - vilket härligt gäng!

Bildregn och dagens sötchock kommer här!

Vi har sorg här hemma...

Leias fina lilla mus, Lollo, har somnat in... bara ett år gammal.

Det är inte lätt för en åttaåring att ta in det där med döden, inte för en fyrtioåring heller

för den delen, även om jag inte tar just detta dödsfall lika hårt som Leia gör.

Det går inte att förbereda sig på den sorg man känner, när någon plötsligt dör

hur mycket man än försöker... och det känns extra tufft, när det är ens eget barn, som är

så ledsen så ledsen och bara gråter. Tänk om man kunde skydda dem från allt - vad skönt

det vore.

Sov Gott lilla fina Lollo.

Straxt före midnatt den 25: januari, plingade det till i min telefon, och jag fick

den här bilden av Maria på Kennel Garpenborg.

Då var det ingen som anande att den här lilla valpen skulle vara någon jag leende gick och

tänkte på om dagarna. Men så är det nu, några veckor efter det där MMS'et.

För om allt går som det ska, flyttar hon hem till oss i slutet av mars och lär sig att lystra till

namnet Ojsan!

Som vi längtar!!!

Söndag - Ridning på schemat.

Jag och min kompis för terminen - Candle