Min favoritpromenad är inte längre så himla bra...

Jag blir lesen i ögat faktiskt.

Under vintern blev en av de stora ängarna längs promenaden avstjälpningsplats för snö, och då gick det inte att gå där alls.

När äntligen snön behagade smälta, då var det hur geggigt och skitigt som helst. Det luktade dessutom jätteilla och kändes liksom giftigt i marken.

 När det torkat upp, ja, då ligger det skräp överallt, stort och litet skräp, plast, trä, betong asfalt, grus och sten.  Fult som stryk och äckligt till max.

När gräset och ogräset väl börjat växa, så syns inte skiten på samma sätt längre, men den är där, vilket gör det superläskigt, eftersom man när som helst kan trampa på någonting vasst, eller snubbla över någonting - blä.

Vet inte heller om någon vågar klippa gräset på ängen den här sommaren.

Det ligger kantstenar och stora konor och minst en stor gråsugga bland all den övriga skiten...

Hur tar man reda på vem som äger marken?

Ingen aning – men jag antar att det är fler än jag som tycker att den förr så toppenbra ägen, är en riktigt tråkig plats nu mer.

Tidigare har det alltid varit massor av människor, med eller utan hund, som promenerat på ängen, men nu är där sällan någon.

Kan inte låta bli att tro att det är ett medvetet drag hos de som vill bygga på marken – vem klagar på ett kommande bygge, om marken som ska bebyggas, är så äcklig att gå på, att ingen ändå vill vara där… då försvinner ju i alla fall ett argument.

Medvetet eller ej, så är det hur som helst väldigt tråkigt