Idag gjorde vi en liten rokad och bytte lite hästar.

Jennie vägrade att rida på Ullis, så hon gjorde värsta uppköpet, och fick ta "min" Blanch...

alltså... behöver jag säga att Jennie verkade rätt nöjd efter lektionen   

Jag red Ullis, och det var jättelänge sedan jag gjorde det.

Hon är lite knepig och ganska krånglig, men hon är superhärlig när hon är lite mer riden,

än vad hon är för tillfället.

Hej och hopp, i början gick det lite så här...

och när jag hade tröttnat på att blanda in stepp, hopp, trams och en massa bängel, så fick jag gå in i ridhuset och rida själv istället.

Då blev hästen som ny, och vi hade en toppentränig ihop hon och jag.

Och... så bestämde vi att jag ska rida Ullis några gånger i veckan, ett tag framöver, så att hon förhoppningsvis slutar med det här trasslandet hon håller på med när det blir lite jobbigt.

Det ska bli jätteroligt - håll i hatten Ullis - på tisdag kör vi igen!

Hoppning stod på schemat, och eftersom det inte ville sluta regna, mer än korta stunder,

så var det för halt på hoppbanan - vi hoppade bana inne i ridhuset istället - det är lite

knepigt när det blir lite trängre än vad det är ute på hoppbanan, speciellt med en unghäst, 

men Blanch är superduktig.

En härligt långhelg med hästar, hästar, hästar på mitt schema - jättekul!

Blanchan och jag och några glada vänner, tränade dressyr för Anna mitt på en himla regnig fredag.

Leia och Wega var med och  de pysslade lite med hästarna i stallet, medan jag red.

Leia överraskade oss med att baka scones och fixa värsta lyxfrullan idag!

Någon håller på att bli stor!

Avslutning på Rallykursen i kallt och blåsigt väder.

Gräset var i längsta laget för Bodil, men hon, och matte Mimmi, grejade det bra.

Barbro och Riko var superduktiga och Leia kämpade på med en överladdad Hela,

som fick rycka in,  när Ojsan var hemma med ett svidigt litet sår på ena tassen.

Idag är det Klubbmästerskap i dressyr.

En gång för väldigt länge sedan - då var jag med på min första och enda dressyrtävling - i samma stall, och jag hade en idé om att det skulle vara jätteroligt att försöka igen, men, ett trasigt lillfinger och en riktigt öm rumpa, kom i vägen.

Leia, är inte justerad, och hon ville gärna vara med - jättekul och väldigt modigt tycker jag.

Det är inte lätt det där, att vilja så vansinnigt mycket, träna, träna, träna och så tävlar man, och så blir det inte riktigt så där fantastiskt bra, som man hade tänkt sig.

Men med varje tävling och med varje utmaning får man mer rutin, och jag inbillar mig att man lär sig en hel del på det viset, framförallt om sig själv.

Uppladdning hemma i soffan, med avslappnat sällskap

 Leias humör pendlade mellan hopp och förtvivlan, ren skär glädje och riktigt ledsna tårar, och kanske lite, lite ilska också, men, när dagen var slut, så var hon i alla fall fast besluten, att om två veckor, då ska hon tävla KM i hoppning.

Härlig inställning tycker jag, och känner mig stolt som en tupp!

Det var en superfin kväll, massor av glada och duktiga ekipage och jag fotade så klart för glatta livet.