Precis när vinden tog slut, precis i ett väldigt smalt sund, där fick vi soppatorsk och Fridas annars
vädigt goda humör, var plötsligt helt bortblåst...
Vilket skit!
Vi hade ju segel på båten, så vi använde dem, men det spelar ju mindre roll när det inte blåser
ett enda dugg. Men vi hade i alla fall lite sol...
Ålstensmacken låg ganska nära, fast utan vind, kändes den vansinnigt långt bort.
Men vi kom dit till sist, och Frida gjorde den kanske snyggste inseglingen till bryggan jag någonsin
sett - sjukt skickligt seglat!
|