Mourice hette vår jättestora härliga katt!

Han föddes av sin lilla skygga mamma strecket i vårt hus, samma år vi flyttade in (1997). Fredric bestämde att han skulle bo kvar hos oss, och så blev det.

Mourice och vår första hund Walle, var jättebra kompisar, men sen, när Walle flyttade till hundhimlen, lilla valp-Hela flyttade in, och Leia började bli mer och mer mobil och klåfingrig, ja, då höll han sig mest hemifrån,

och jag tyckte att han var värd ett roligare kattliv.

Som tur var hade min vän Eva-Lena en släkting som gärna tog sig an honom.

Mourice hade turen att få flytta till ett hus, mitt i skogen utanför Karlstad. Där bodde han som enda husdjur och huset var helt fritt från småbarn. Han trivdes precis hur bra som helst, och blev sin nya mattes kelgris. Han vaktade också gården fick jag höra. Vid ett tillfälle jagade han bort ett rådjur som trodde det kunde promenera omkring på Mourices tomt hur som helst.

I går fick jag beskedet om att Mourice inte finns mer.

Han ville inte äta ordentligt, så hans matte åkte till veterinären. Han sövdes och undersöktes, och man konstaterade att han hade cancer i tandbenet. Mourice kloka matte lät honom sova vidare och nu ligger han säkert och käkar ostbågar och glass på något moln i katthimlen.

Fina härliga "Morpe" dig glömmer jag aldrig.