Idag är det tisdag. Barnen är hemma och har nästan slutat hosta.

Vi har lovat att passa Buster, den lilla PK-hanen som var här några

dagar i somras. Tanken var att, om det gick lika bra som då, så skulle han vara hos oss en hel del framöver.

Eftersom jag inte vet vad Buster skulle kunna hitta på med våra marsvin, och eftersom han levde om, och var väldigt upprörd över att sitta i en bur en liten stund, så fick han helt enkelt sitta i sin fina väska, fastbunden i köksbordet, medan marsvinen var ute och vädrades.

Mycket bättre än buren tyckte Buster!

Sen lugnade vi ner oss och då tyckte Buster att Wega var en bra

kompis.

Vi har hur mycket äpplen som helst - men tyvärr är det inga av dem som ser särskillt fina ut, varken de som sitter kvar i träden, eller de som har trillat ner på marken...

Vi fyllde sex stora kassar med fallfrukt!

Buster är upp över öronen förälskad i Ärtan - kan tyckas vara gulligt,

men tro mig, gulligt, det är det sista man kan kalla det... situationen är fullkomligt ohållbar - tyvärr... 

Ojojoj, det är inte lätt att vara Buster, och det är verkligen inte lätt att vara Ärtan, och Hela, stackars Hela - först klev hon i en

kisspöl på golvet i köket, sen hälsade hon på Buster, då kissade han henne på huvudet, för att sedan direkt sätta sej och bajsa mitt på

golvet, sen sprang han snabbt till Helas bädd, och kissade på den, två gånger, mitt framför ögonen på henne, och då tackade hon för kaffet

och drog upp på övervåningen och ville inte komma ner förr än många timmar senare... och jag förstår henne.

Undrar hur mycket kiss det kan finnas i en så liten hund???