Nu så... hoppas jag att Ärtan ska sluta vara skendräktig. Hur som helst har hon sedan i går börjat äta ordentligt igen och hon hade mycket mer gnista idag när vi tränade, än vad hon har haft på länge.

Mellan träningspassen, då ser hon ut som sju svåra år, hon står och hänger med huvudet och ser helt bedrövlig ut, men så fort det vankas samarbete - då tänder hon till och är alldeles underbar att jobba med!

Idag jobbade vi bland annat med sid-byten.

Jag har ju trasiga knän, så jag fick köra blindbyten och bakombyten, men hoppade över framförbytena.

Sen tränade vi lite olika fartövningar! Vi testade tunneln också -Ärtan älskar visst tunneln (varför då???) så... jag behöver helt enkelt lägga lite mer krut på att få henne att gilla hopphinder lika mycket.

 Men på riktigt... när ska det sluta snöa - trodde inte det var sant när det satte igång i går kväll...  Idag ville Hela hänga med igen och hon var sig själv nästan hela promenaden faktiskt. Ärtan är verkligen sig själv och rullade mest runt och försökte skava av sig täcket     

Efter halva promenaden tyckte jag hon var tillräckligt varm för att få klä av sej, och när Ärtan var naken, då kom Hela och ställde sig på samma fläck där Ärtan just stått, och jag som nyss efterlyst en talande hund -  visst kan hon väl ändå tala min fina svarta - klart hon fick ta av sej täcket hon med   

Och... så fotade jag hundarna nära nära, med vidvinkeln, och då blir huvudformen lite tokig... jo, jaa, jag vet det, men glömmer ibland...

Höll på att glömma...

Har just testat om veckans viktigaste Agilityläxa har fastnat hos Ärtan - och Yes! visst har den det!

I alla fall här hemma - håller tummarna för att hon kommer att älska alla hinder jag någonsin vrider mig mot from nu och alltid!