Usch!
Idag har det varit jobbigt.
Vaknade av att Ojsan stod i sängen och lät konstigt.
Tre stora blodfläckar i sängen, och Ojsan står vid en av dem, och innan jag vaknat ordentligt, så tror jag att hon spyr blod. HJÄLP!
Sedan fattar jag att det förstås är Hela som blöder ur munnen igen, och i det läget känns det som en bra sak.

Hela slutar att blöda rätt snabbt och morgonbestyren återgår till det normala.
Hela hade tid hos veterinären kl 11.00 Jag trodde det skulle bli ett snabbt besök med lite lugnande och enkel utplockning av träbit eller liknande, ur Helas grop i gommen.
Men...
Oj vad jag bedrog mej.
När hon fått den lugnande sprutan, slocknade hon rätt snabbt, och i samma andetag som hon somnade, så började hon blöda, kraftigt, ur munnen igen.
Upp på undersökningsbordet och försöka stoppa blodet förstås, men det slutade aldrig att rinna!

Det var blod överallt. På Hela, i hennes mun, på mina händer, på veterinärens händer, på bordet, på golvet, det bara rann och droppade blod överallt. Tror aldrig jag sett så mycket blod på en gång, och kände mig lätt panikslagen över att det aldrig ville sluta.
Jag var tvungen att sätta mig en stund, för att inte svimma. Usch, vilken jobbig känsla.

Efter många om och men, hittade veterinären en bit av en kotte i gropen i gommen, och när den var ute så kändes det bättre, men blodet bara fortsatte att spruta. En artär som gått sönder av trycket av kotten var domen.

Efter en hel evighet avtog blödandet och Hela fick vakna, men så fort hon rörde sig, började det blöda igen.

Jag tror att det faktiskt rann blod i nära två timmar i sträck och fy faen, vad fullständigt maktlös jag kände mig. Jag hann tänka mer än en gång, att nu är det kört, nu förlorar jag henne här och nu, på grund av en jäkla kotte!

Nu, när det är kväll, och hon har "ätit" lite köttsoppa, och det inte har kommit en droppe blod på flera timmar, så är både jag och Hela, rätt slutkörda. Så fort hon slickar sej om munnen rycker jag till, och kollar om det droppar blod ur hennes mun igen, men hittills har det varit lugnt. Men, hon håller sig väldigt nära mig, vilket är ett tecken på att hon inte mår toppen, annars klarar hon sej rätt bra utan mej tycker hon.
Håller alla tummar jag har, för att det ska läka snabbt och aldrig någonsin ska hända igen.

Nu måste jag se till att hon inte knaprar på varken pinnar eller kottar mer och så måste jag hitta en duktig tandläkare med bra lösningar. Min älskade lilla knashund måste ju finnas kvar i många många år, hur 17 löser man detta, så att det aldrig händer igen???

Har du någon bra id'e, så tar jag mer än gärna emot den...

Fy fasen, vilken rysare...

 

bimpan

26 april 2013 23:44

Oj. jag har hört att det inte är bra att hundar tuggar på pinnar, men att det kunde gå så illa hade jag ingen aning om. Hoppas din lilla vän :-) mår bättre nu.

Tina

27 april 2013 00:30

Tack!
Ja än så länge verkar det vara okej, håller tummarna att jag slipper vakna till Stockholms blodbad :(

 

Maria

27 april 2013 00:12

Ååååh stackars hela och stackars dig!! Fy så hemskt vilken chock!!! Hoppas innerligt att detta aldrig händer henne igen!
Tandläkaren som Vera hade på västerort var bra och respektfull, jag kände mig trygg med honom.
Kram kram x 10000

Tina

27 april 2013 00:29

Tack! Men å vad bra, alltid bra att det ligger nära!

 

Lena

27 april 2013 11:04

Å fy vilken vidrig pärs, tårarna rinner när jag läser... för "det där" får ju inte hända...

Så skönt att Hela gumman kvicknade till & fick komma hem♥ klart hon ska vara hos er måååånga år till♥

Det har gått 9 månader sedan.... & jag är lika bräcklig ännu & jag saknar min Prins så enormt... så när jag läser om Hela så tänker jag att det får inte hända er detta helvete... att mista, att förlora... men livets gång är obarmhärtig & går ändå vidare... medans vi får samla ihop spillrorna som blir kvar & försöka leva vidare...

Kramar i massor & Pussa Hela från mej♥ /Lena

http://frallorna.bloggplatsen.se

Tina

27 april 2013 13:30

Åh fina Lena!
Nu grinar jag igen.
Kram

 

Marit & Bazz

27 april 2013 23:42

Men fy vilken mardröm och vad maktlös man känner sig i såna situartioner. Hoppas att det aldrig händer igen!

http://bazz.bloggplatsen.se

 

Pia

28 april 2013 08:17

Fy bubblan vilken mardröms resa !! Får ju puls när jag läser om er upplevelse!! Otroligt skönt att det gick bra. Stackars Hela...
Har inga bra tips förutom ett besök hos tandläkaren kanske? dom har väl koll på gommar o sånt också.
"En mjuk tröst-köttbulle till Hela"
från Prillan & Pia

Tina

28 april 2013 15:49

Ja tidsbokning hos tandis blit det genast. Kramkram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

De växer verkligen så det knakar!
  ...

Ridning - Wega hoppar femstuds med Pippi - vilken lycklig tjej! Efter ridpasset hoppade Wega i en ny utstyrsel och drog iväg på spökkalas Leia agilitytränar med Glarre Väääldigt suddig, men ändå en b...

Idag är det Leia som studsar med Pippi - utan händer dessutom    Vill man ha riktigt tama möss, då måste man pyssla med dem varje dag - så då gör vi det      ...

Höjden av ironi måste väl ändå vara, att den där växten jag köpte för att den skulle käka upp alla äckliga blomflugor som hälsade på hos oss tidigt på hösten - är den enda blomman i hela huset, som invaderas av bladlöss....   Skitblomma - den...

...