Den 6/12 2011gick Carlo Nordin bort, och jag tar mig lite tid att minnas…

Tokiga, Carlo, Roliga Carlo, Knasiga Carlo, Finurliga Carlo, Bullriga Carlo, Glada Carlo, ja, jag mins honom som allt detta och mycket mer – listan kan göras lång.

För mej var han först och främst, mina två första hundars uppfödare.

Jag mins min fullkomliga lycka, när jag fick köpa Atomkraft Walk on Top ”Walle” av Carlo.

Jag mins när jag fick lov att låna Carlos älskling, Maggan, under två veckors tid,  bara för att prova på hur det skulle kännas att ha två hundar.

Jag mins när jag rinde det fruktansvärt jobbiga samtalet till Carlo, för att berätta att Walle gått vidare…

Otroligt jobbigt att minnas, men samtidigt blir jag varm i hjärtat när jag tänker på det samtalet.

Vi pratade länge den gången, väldigt länge. Jag grinade och Carlo tröstade och berättade om sin syn på livet och döden, vilket  gjorde att det, mitt i all
sorg kändes lite lättare.

Jag mins också när Carlo, berättade att han hade en liten svart tik, som var min om jag orkade och ville… Atomkraft Hortensia Dansante ”Hela”.

Jag mins att jag fotat några valpar hemma hos Carlo, med strikta instruktioner om att han absolut inte ville vara med på bild… haha, den tokiga människan satte till och med på sej en långhårig peruk, så att, om jag skulle råka få med en enda liten del av honom på bild, så skulle man ändå inte se att det var han...

Jag mins många tokiga och roliga saker han sagt och undrar nu förstås vem det är han sitter och underhåller just i denna stund  – för jag kan aldrig tänka mej att det är speciellt tyst, där Carlo är nu...

Världen har blivit en skön lirare fattigare, och trots att det var länge sedan vi sågs eller hördes, så känns det märkligt och lite tomt. ..

 Vila i frid Carlo.

I morgon begravs Carlo, och jag sänder extravarma tröstkramar till Carlos nära och kära.

Carlos dotter Paloma låter hälsa, att, vill du gå på begravningen är du välkommen - vänligen meddela Paloma.