tinric

Direktlänk till inlägg 22 januari 2013

När golvet bara försvinner

Av Tina - 22 januari 2013 22:28

Hemsk känsla, när golvet bara försvinner under fötterna.

När en iskall hand griper tag om hjärtat och det känns som om tiden plötsligt står stilla.

Jag upplevde det i helgen - ryser.


Jag busar och myser som vanligt med Hela. Avslutar genom att känna igenom henne

lite snabbt - som jag gör varenda dag, bara för att...

Då känner jag en skum knöl i hennes mage, precis i mitten,några centimeter bakom

den punkt där revbenen delar sig, och en lite mindre knöl, ytterligare några centimeter

bakåt i magen.

Huden sitter fast i knölarna och det känns som om de är större inåt och ganska runda.

Den första knölen i storlek som en mindre apelsin kanske, och den andra som en ärta.

För bara några dagar sedan klippte jag Helas klor, då avslutar vi alltid med lite massage,

då fanns ingen knöl där, hur fort kan det gå?!

Jag tänker förstås genast på cancer - vad annars kan det vara... jag vet att det kan gå oerhört

fort och att det bara finns ett väldigt sorgligt slut på en sådan historia.


När den första chocken hade lagt sig, började jag tänka på vilken veterinär jag ska ringa.

Jag ville bara träffa en kunnig duktig människa, som har snälla händer och som inte behandlar

mig som en idiot. Jag hade ingen självklar kandidat i åtanke, och detta var inte någonting akut,

då Hela var pigg som en mört.


Jag vet inte hur många gånger jag grät i smyg den dagen - i smyg, för att jag inte ville

skrämma varken barn eller hundar - men många var det, hemskt.

Jag klämde och kände och puttade på de där knölarna, jag tittade och tittade på Hela från

alla håll och kanter, för att se om hon fått en annorlunda profil än tidigare. Behöver jag säga att

Hela tyckte jag var skitjobbig...

På söndag eftermiddag kände jag på Helas mage igen, och jäklar! Knölarna kändes annorlunda

och faktiskt lite mindre!

I går pratade jag med min bästa Maria    och kom fram till vilken veterinär jag skulle boka

tid hos, men nu kändes livet lite gladare och eftersom knölarna hade ändrat sig till det bättre,

så tänkte jag att jag gott kunde ge det lite mer tid. Idag är det tisdag och jag tror jag kan

våga blåsa faran över för den här gången. Den ena knölen känns inte alls, och den lilla känns

pytteliten och inte alls lika läskig längre.

Självklart kommer jag att hålla stenkoll på förändringar, men jag hoppar över veterinärbesöket

för nu, och jag vill inte ens spekulera i vad det var för någonting. Nu vill jag bara känna att livet

är glatt och att Hela inte är sjuk och jag vill aldrig någonsin känna den där känslan jag fick i

lördags, igen.


Tusen Tack alla söta för stöttning och uppmuntran när hela världens kändes svart. Det värmde verkligen ska ni veta.  

 
ANNONS
 
Lena

Lena

23 januari 2013 00:01

Tänkte fråga dej på facebook idag, hur det gått, men så tyckte jag det kändes så nyfiket...

Som du vet & som jag vet att du vet, så är detta värsta mardrömmen, att man ska upptäcka något sådant... känner på Märtas mage varje dag, ja hela henne förståss & Malte åxå, men just juvertumörer får ju så många, både vovvar & katter...

Känner en så enorm eufori för er skull♥ förstår din lättnad & glädje♥ förstår förstår♥

Kram fina Hela med matte♥ /Lena

http://frallorna.bloggplatsen.se

Tina

23 januari 2013 00:14

Du hade inte behövt känna att det var nyfiket, så hade jag inte tagit det.
Men ja, det känns helt underbart, och jag hoppas verkligen att hon inte skrämmer mig så där igen. brrrrr.
Tack gulliga du
Stor kram

 
Ingen bild

Maria

25 januari 2013 13:21

härligt! bye bye dumma knölar- hoppas ni aldrig hälsar på igen!

kram!!!!!!!!

Tina

26 januari 2013 09:18

Ja, hej då, aldrig mer tack

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Tina - 11 november 2014 14:00

De växer verkligen så det knakar!
  ...

Av Tina - 9 november 2014 21:45


Ridning - Wega hoppar femstuds med Pippi - vilken lycklig tjej! Efter ridpasset hoppade Wega i en ny utstyrsel och drog iväg på spökkalas Leia agilitytränar med Glarre Väääldigt suddig, men ändå en b...

Av Tina - 5 november 2014 22:00


Idag är det Leia som studsar med Pippi - utan händer dessutom    Vill man ha riktigt tama möss, då måste man pyssla med dem varje dag - så då gör vi det      ...

Av Tina - 3 november 2014 22:00


Höjden av ironi måste väl ändå vara, att den där växten jag köpte för att den skulle käka upp alla äckliga blomflugor som hälsade på hos oss tidigt på hösten - är den enda blomman i hela huset, som invaderas av bladlöss....   Skitblomma - den...

Av Tina - 2 november 2014 23:45

...

Presentation

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5
6
7
8 9 10
11
12 13
14
15 16
17
18 19
20
21 22 23
24
25 26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ tinric med Blogkeen
Följ tinric med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se