Idag tänkte jag att Ärtan kanske skulle vara så pass återhämtad från sin valpning, att hon kunde hänga med mig och Hela på en promenad i solen.

Så... jag lånade henne en stund, och Ååååå vilken skön känsla som infann sig! 

Vi var inte ute så länge, för Ärtan for omkring som om hon aldrig förr

varit ute, och det kanske inte är så där jättebra när man är opererad i magen för en kort tid sedan, så... istället för att koppla henne och bara promenera, så fick hon röja runt en ganska kort, men härlig stund.

Hela blev jätteglad hon med, men kände sig ändå tvungen att säga till lite surt när hon tyckte att Ärtan fnattade runt och hoppade på mig lite för mycket. Fast då fräste Ärtan ifrån med någon sorts nyfunnen pondus, och direkt slöt tjejerna fred, och så var det inget mer med det.

Hela har hittat en intressant doft!

Berget i bakgrunden är snö - skitig snö. Det har blivit en "snödumpningsplats" i ena hörnet av "vår" bästa äng.

Klart Ärtan hann med att slänga sig ner och rulla runt några varv - det

är en av hennes små "egenheter".