Jag är MOT mobbning!
Alltid, hela tiden, jämt och i alla former!

Antingen det handlar om barn eller vuxna, är det precis lika vidrigt och lämnar precis lika stora ärr, hos den som drabbas.

Att inte säga någonting, att vända bort blicken och låtsas att man ingenting sett, eller hört, det är så otroligt fult och fegt och jag skulle ha oerhört svårt att tycka om mej själv om jag gjorde så.

Jag hoppas verkligen att alla, precis alla, känner precis som jag i den frågan.